neerd

När jag skulle börja läsa Midvinterblod av Mons Kallentoft hade jag stora förväntningar på boken då det på omslaget står; "Skippa Stieg Larsson. Kallentoft är bättre!"  Jag var dock skeptisk till det då jag tycker att Larssons böcker håller hög nivå och få deckare kommer upp till den nivån.

Midvinterblod är den första boken om Malin Fors i Kallentofts planerade triologi. Malin Fors arbetar som kriminalinspektör i Linköping och får givetvis ett klurigt mord på halsen. Vi får följa henne i hennes arbete med kollegor och även hennes privatliv som ensamstående mamma till en tonårsdotter.
I början av boken är handligen lite trög men sedan trappas spänningen och historien upp mer och mer, och efter halva boken har jag svårt att lägga den ifrån mig. Precis som alla andra har skrivit om boken instämmer jag i att Kallentoft har ett bra språk som jag uppskattar. Han skriver detaljerat och stundtals vackert utan att vara långrandig.

Han har en annorlunda berättarteknik där det avlidna offret får plats i texten och kommenterar Malins efterforskningar och känslorna som infinner sig i döden. Detta är vågat av Kallentoft, att i en deckare skriva om något så övernaturligt, men jag tycker att han lyckas bra utan att det känns flummigt. Han visar också hur människans psyke kan fungera och hur ondska kan födas...

Är då Kallentofts böcker bättre än Larssons? Jag tycker att det är svårt att jämföra de två författarna då de har olika styrkor. De skriver i samma genre, men annars skiljer sig böckerna mycket från varandra. Larssons styrka är hans karaktärer som är levande och unika. Redan tidigt i den första boken fattade jag tycke för huvudkaraktärerna, kanske Salander i synnerhet. Jag tycker inte att Kallentofts karaktärer är lika starka, men jag tycker om boken för språket och för den eftertänksamhet jag känner efter att jag har läst boken. Jag ser framemot att läsa de kommande böckerna om Malin Fors.